Introduktion
I Sverige har vi liksom många andra europeiska länder alltmer
övergått till att arbeta enligt standard, vanligen svensk eller
europeisk. Standarderna som tillämpas är ofta, men inte alltid,
harmoniserade med EU och eventuellt även övriga världen.
Kraftig förenklat kan man säga att Sverige i många fall väljer att
följa samma regler som gäller inom Europa. En orsak till samarbetet över
nationsgränserna är det så kallade EES-avtalet som underlättar för
marknaden att bedriva gränsöverskridande handel med varor och tjänster.
Inom den europeiska standardiseringen ansvarar CENELEC (Comité Européen
de Normalisation Electrotechnique) för de elstandarder som utarbetas.
Ofta baseras europeiska standarder och harmoniseringsdokument i grunden
på IEC-standard som utarbetas på global nivå av IEC (International
Electric Comission). IEC verkar dock inte i hela världen vilket kan vara
bra att känna till för den som har planer på att arbeta
internationellt.
Harmoniseringsdokumenten fungerar som den sammanhållande länken
mellan ländernas standardisering, med dessa dokument utarbetar varje
nation en nationell standard som inte strider med
harmoniseringsdokumenten. Nationell standard kan däremot ställa andra
krav som inte är i konflikt med harmoniseringsdokumenten. I Sverige
bedrivs bara begränsad standardisering på nationell nivå, ett mindre
antal nationella standarder utan europeisk motsvarighet underhålls vid
behov. Gemensamt för merparten av de nationella standarderna är att det
saknas europeisk samsyn eller ett litet internationellt intresse för det
ämnesområde som standarden avser.
Standardens utseende och disposition är, vilket kan tyckas logiskt,
också i princip standardiserat. De flesta standarder börjar med en
inledande del 1 där standardens omfattning behandlas, här förklaras vad
standarden täcker in respektive inte täcker in. I vissa standarder ges
också förslag på vad den, i brist på annat, kan användas till utöver det
som den uttryckligen utarbetats för. (Se exempelvis SS-EN 50 110-1).
I del 2 är merparten av de termer och begrepp som är centrala för
standarden uppräknade och förklarade. Därefter kommer själva innehållet
och hänvisningar till andra standarder. Det är vanligt att en standard
hänvisar vidare till en mängd andra standarder, därför kan det tyvärr
kännas svårt att få en helhetsbild av alla krav och anvisningar.
I nedanstående uppställning finner du några av de viktigaste standarderna på elområdet som kan vara bra att känna till.
Elsäkerhet
SS 436 40 00 – Elinstallationsreglerna
Täcker val och montering av elmateriel för lågspänning. Här finns
merparten av de krav och anvisningar som gäller för ”normal”
elinstallation. En del väljer att kalla denna standard för dagens ”blå
bok”, en liknelse som inte känns helt aktuell idag.
SS-EN 50 110-1 – Skötsel av elanläggningar
Standarden gäller för skötsel och arbete på elektriska anläggningar,
den täcker alla sådana uppgifter på anläggningar för klenspänning,
lågspänning och högspänning. I standarden specificeras krav och
anvisningar för säker skötsel och arbete på eller nära elektriska
anläggningar. De olika arbetsmetoderna utan, nära eller med spänning
förklaras också liksom hur organisationen på arbetsplatsen kan vara
utformad.
SS 421 01 01 – Starkströmsanläggningar med nominell spänning över 1kV
Högspänningsanläggningar omfattas inte av elinstallationsreglerna och
kräver således en egen standard eftersom föreskrifterna numera är
ramföreskrifter. I standarden förklaras hur en högspänningsanläggning
för växelström ska placeras och utformas för säker och god funktion samt
betjäning.
SS 424 14 02,03,04,05,06
Standarderna behandlar i huvudsak hur utlösningsvillkoret kan
uppfyllas med olika skyddstyper såsom effektbrytare, dvärgbrytare och
säkringar. Dessa standarder är därför relevanta för den som vill
fördjupa sig inom kabeldimensionering.
Belysning
SS-EN 1838 Nödbelysning
Standarden förklarar vilka krav som gäller för belysningsnivåer inom
olika lokaliteter och rumsytor. Särskilda krav på högriskanläggningar,
belysning vid brandredskap, första-hjälpenkit och utrymningsvägar mm
sammanställs också.
SS-EN 50 172 Anläggningar för utrymmningsbelysning
I standarden förklaras hur anläggningar för utrymningsbelysning ska
vara uppbyggda. Här handlar det framförallt om vägledande markeringar,
provning och skötsel av armaturerna.
SS-EN 12464-1 Ljus och belysning – Belysning av arbetsplatser…
I standarden ställs krav på hur belysning ska utformas med avseende
på bländning och ljusnivåer. I Sverige tillämpas ofta standarden genom
de tabeller som sammanställts i ljuskulturs publikation ”Ljus och rum”.
Många belysningsplanerare och ljusberäkningar grundar sitt arbete på
denna standard.
Säkerhetssystem
SS-EN 54
I standarden, som består av en mängd olika delar, sammanställs krav
på brandlarmanläggningar och dess ingående komponenter. Många
komponenter provas idag för att uppfylla tillämpliga delar av SS-EN 54.
Vissa tillverkare har valt att låta SS-EN 54-överensstämmelse ersätta
SBSC-intyg.
SS-EN 50 131 Larmsystem – Inbrottslarm
Standarden som är en europeisk standard ställer krav på
inbrottslarmanläggningar likande de krav som ställs på brandlarm i
SS-54.
Maskiner
SS-EN 60 204-1 Maskiners elutrustning
Omfattar maskiners elutrustning såsom nödstoppskretsar, dokumentation
och betjäning men också färgkodningar och operatörsgränssnitt.
Tele/data
SS-EN 50 173 Fastighetsnät för informationsöverföring
Standarden täcker med sina olika delar de viktigaste delarna av fastighetsnät i olika byggnadstyper.
Kopplingsutrustningar
SS-EN 60 439-1 Kopplingsutrustningar för högst 1000V …
Standarden täcker utformning av typprovade kopplingsutrustningar av
många olika typer såsom centraler, apparatskåp och kopplingsutrustningar
på fartyg etc. Här kan läsaren få tips om hur en central kan provas och
vilka krav som gäller för bland annat märkning, temperaturstegring och
omgivande förhållanden.
Planering och dokumentation
SS 424 14 37 Kabelförläggning i mark
Standarden förklarar vilka krav som ställs på kraftkabelförläggning i
mark liksom samförläggning med andra kabeltyper. Här redovisas också
åtgärder vid korsning av bland annat vägar, järnvägar och
sjötrafikleder.
SS 424 14 38 Kabelförläggning i byggnader
I standarden ges anvisningar om hur kablar ska förläggas inom byggnad
och omfattar i första hand kraftkabel men även telekablar av olika slag
behandlas. Tips vid förläggning inom byggnadsdelar och
kabelgenomföringar finns också i viss utsträckning.
SS-EN 61346-1 Struktureringsprinciper och referensbeteckningar
Standarden förklarar hur den moderna struktureringen av hela
installationssystem i en anläggning kan utföras och hur olika bokstäver i
referensbeteckning kan tolkas.
SS-EN 61082 Dokumentation…
Standardens olika delar förklarar hur olika dokument kan användas för dokumentation av elektriska anläggningar.
SS 455 12 00 Registrering för tele- och datanät…
Standarden ger råd och exempel samt blanketter för registrering av
telesystem. Standarden är upphävd men används flitigt i branschen
fortfarande och kommer troligen att vara värd att känna till under
överskådlig framtid, inte minst vid underhåll och utökningar i
befintliga anläggningar.
SS 455 12 01 Dokumentation av teletekniska anläggningar…
Denna nya standardserie ersätter SS 455 12 00 men har mött visst
motstånd i branschen. I denna modernare variant av teleregistrering
används strukturer och aspekter för att dokumentera anläggningen utifrån
placering, funktion eller montage. Struktureringssystemet liknar det
som används på kraftsidan ibland annat
SS-EN 61 346-1
Obs!
Naturligtvis är det omöjligt att räkna upp alla standarder inom olika
områden. Ovanstående exempel är några av de mest frekvent använda
standarderna, i synnerhet för installationer inom fastigheter och
lättare industri.
Skaffa ett abonnemang och logga in så berättar vi mer!